Åh, alla dessa kvinnor ...

den rödhåriga, Esther,

blockflöjtskvinna ....

.....

gör att jag känner

att jag behöver

en drink!

Preferably served like this

den rödhåriga

märkliga tillfälligheter? Av en tillfällighet såg jag att den rödhåriga kvinnan och jag har haft samma tanke, samtidigt, nämligen Esther! Hur stor sannolikhet är det?



Månne detta vara hon i tankepose?

Synkroniserad konstsimmning

Och när jag hade tänkt på Esther en stund kom jag att tänka på sporternas sport! Synkroniserad gruppkonstsimmning (bara att skriva orden ger mig gåshud)! Sport, VM, OS och annat ger jag inte mycket för men jag lusläser TV-tablån vid dessa tillfällen för att få möjlighet att vila mina ögon på alla dessa ben och armar som sticker upp ur vattnet. Man vet aldrig vilken kroppsdel som skall dyka upp ur djupen ......

Esther, Esther!

Helt plötsligt kom jag att tänka på Esther Williams! Denna kvinnornas kvinna, denna simultan-

förmågans förkroppsligande! Hur underbara filmer gjorde hon inte. Vem kom egentligen på den brillianta idén med långfilmer innehållande sång & dansnummer ..... i en bassäng?

Damascus

Jag minns min barndoms besök hos farfar i Damascus. Då grundlades mitt behov av vita kostymer och drinkar där inne på gården till hans gamla hus. Vi satt i skuggan, han och jag, och han berättade obegripliga historier om saker som jag var för liten för.

Sällskapssjuk

Spankulerade över till BerlinSthlm igår kväll. Låtsades som om det var en tillfällighet men det var det ju inte. Både ville och inte ville att blockflöjtskvinnan skulle vara där.
Det var hon inte.

Kära Maria,

det är Togge, min hund, som behöver komma tillrätta med ett litet problem han har, inte jag. Att kalla det relationsproblem vet jag inte, några sådana känner jag inte till .....

Kiruna, ja Kiruna, det var ett fantastiskt uppdrag! Underbara tunnelformation i iskallt berg precis under en stad. Inte ofta man ser sådant idag.

Jag är mycket nöjd med min insats i detta uppdrag, kanske mest nöjd med förslaget att flytta hela staden.

Magick

Togge är sur! Efter morgonens promenad och mitt högljuda utbrott surar han. För att blidka honom har jag plockat fram vårt favoritprogram. Endast vid högtidliga tillfällen gottar vi oss tillsammans åt Catweazel och hans äventyr. Jag minns min barndom när mitt behov av dessa upplyftande äventyr grundlades. Togge kom ju senare men han har anammat min glödande passion för denna engelska höjdpunkt i TV-dramatik. Jag har fortfarande svårt för att kalla telefonen för något annat än tellingbone och varje gång jag måste påtala något fel med mina lampor eller andra saker som går på el ser reparatörerna med trötta och förvirrade ögon på mig när jag hela tiden refererar till electrickery. Togges favorit är Catweazels kamrat Touchwood. Deras förhållande tror jag påminner Togge om Togges och min relation!

Klarsynthet

Togge förnekar sina problem! Vid vår dagliga morgonpromenad försökte jag försiktig förhöra mig om huruvida han tyckte vi gjort några framsteg i vår pratkur. Han svarade med terriersk tystnad. Efter fler, lite mer ihärdiga, framstötar lät han mig veta att, jo, de var trevliga. Det är alltid trevligt att prata med dig, Frippe, men mer är det inte. Jag erinrade honom om målet med vår överenskommelse och att han själv varit delaktig i detta beslut. Han surnade till. En lång tystnad inföll. Efter en bra stund lät han mig mumlande förstå att jag, jag! var blind för mina problem, inte han! Nu surnade jag till och talade med hög röst om för honom hur blind jag ansåg att jag var.
- Blind, Togge, blind! Jag ska tala om för dig hur blind jag är. En molnfri dag kan jag se solen, och den befinner sig 150 miljoner km bort!

Efter det var han tyst!

Fynd!

Mellan mina uppdrag på de engelska öarna gjorde jag ett oväntat fynd. Vid ett snabbt besök i Edinburgh fann jag i en liten antikaffär till min förvåning ett Bourdaluekärl! Utsökt vackert vinkade det till mig på sin hylla. Jag inhandlade detta fynd med bultande hjärta och har nu inlemmat det in min lilla samling hemma.

Dessa underbart vackra små kärl i porslin användes av de eleganta damerna på sjuttonhundratalet för att smygas in under kjolarna under Abbé Bourdalues omåttligt långa predikningar.

Tunnlar

Strax efter nyår var jag på en visit i England med anledning av ett uppdrag. Jag hade blivit ombedd att inspektera de tunnlar som "the fifth Duke of Portland", William John Cavendish-Benetinck-Scott, låtit utföra under sitt gods. Kilometer efter kilometer av tunnlar, breda nog att härbärgera ett fyrspann. De två utgångerna pryddes av grindposter med krön i form av lökar respektive blomkål. En gruvkonnässörs dröm ....

Samme man lär på ålderns höst, utan assistans, ha trepanerat sig själv.

Alas, to have been one of them!

Allvar!

Jag tog Togges symptom på allvar och begärde omedelbart en tids tjänstledighet från mitt jobb. Sådant låter sig göras med avsevärda mellanrum. Man lägger sig inte i mörkret under täcket och hetsäter holländsk choklad utan allvarliga anledningar. Jag har sedan en tid anat dessa strömningar. Har jag försakat dig, Togge? Har jag ej tillräckligt ägnat mig åt dig och dina hundliga intressen? Börjar du tvivla på vår vänskap? Efter tre pipor hade jag bestämt mig för att Togge och jag på djupet skulle reda upp det här. Vi har nu planerat ett antal sessioner med något vi kallar för en pratkur. Detta innebär i korthet ett antal väl strukturerade och i förväg inplanerade tillfällen då vi sätter oss ned för samtal. Meningen är att Togge skall känna sig så väl till mods att han kan anförtro mig de underliggande anledningarna. Vi vet egentligen inte vad vi gör men vi prövar oss fram.